måndag 27 augusti 2007
torsdag 16 augusti 2007
Blir man (jag) någonsin nöjd?
Jag blir så jäkla trött på mig själv!
När vi bodde uppe i Skellefteå så längtade bara bort, hem till Uppsala eller någonstans där i närheten. När vi så började fundera på Stockholm eller Göteborg, så var ju valet för min del plättlätt - självklart skulle jag välja Stockholm framför Göteborg! Och när det sen blev Södertälje, ja, då var ju lyckan gjord. Nära Uppsala (=vänner) och nära till mamma & Magnus och Nicke, Katarzyna & Emilia - hur bra som helst! Toklängtade med varje millimeter av min kropp tills flytten skulle gå och när dagen väl kom så pirrade det i hela kroppen - jag skulle få flytta "hem"!
Nu har vi bott härnere i två och en halv månad, och jag trivs verkligen superbra! Jag älskar att kunna träffa familjen så ofta jag vill och vi har världens finaste lägenhet. Vidare har vi båda två jobb som vi trivs med och ja, livet leker liksom. MEN, helt plötsligt har jag börjat längta tillbaka till Skellefteå!? Jag finner mig själv suktandes efter att bo där igen, livet vi hade kunnat skapa med hus, hästar och allt det där och lugnet som finns däruppe. Jag kan också komma på mig själv att drömma om Göteborg, hur mysigt det skulle vara att bo där och tänk så nära kontinenten man skulle vara! Dessutom har vi ju massor med vänner där, så livet skulle vara bra roligt misstänker jag.
Vad är detta för fåniga tankar egentligen?!
Jag VET ju att Skellefteå inte kan erbjuda mig det jag behöver just nu - jobb med bra lön, utbildning, närhet till familjen osv, och Göteborg? Där har jag ju aldrig bott, så hur kan jag ha bestämt mig för att det skulle vara så mysigt att bo där?!
Nej, det är bara suktandet efter det man inte har och min totala oförmåga att leva i nuet (hur gör man det egentligen?) som gör att de här tankarna snurrar runt i huvudet på mig så fort jag får en lugn stund. Inte för att jag inte skulle vilja flytta tillbaka till Skellefteå någon gång, och Göteborg är säkerligen en jättemysig stad att bo i, men nu bor vi ju trots allt i Södertälje och vi TRIVS! Det är jag säker på, alltså borde jag vara nöjd och leva i nuet. Framtida boende kan man tänka på i framtiden, vilket normala människor också gör.
Suck... Kan man inte kombinera familjen, Skellefteå och Göteborg på något smidigt sätt?!
När vi bodde uppe i Skellefteå så längtade bara bort, hem till Uppsala eller någonstans där i närheten. När vi så började fundera på Stockholm eller Göteborg, så var ju valet för min del plättlätt - självklart skulle jag välja Stockholm framför Göteborg! Och när det sen blev Södertälje, ja, då var ju lyckan gjord. Nära Uppsala (=vänner) och nära till mamma & Magnus och Nicke, Katarzyna & Emilia - hur bra som helst! Toklängtade med varje millimeter av min kropp tills flytten skulle gå och när dagen väl kom så pirrade det i hela kroppen - jag skulle få flytta "hem"!
Nu har vi bott härnere i två och en halv månad, och jag trivs verkligen superbra! Jag älskar att kunna träffa familjen så ofta jag vill och vi har världens finaste lägenhet. Vidare har vi båda två jobb som vi trivs med och ja, livet leker liksom. MEN, helt plötsligt har jag börjat längta tillbaka till Skellefteå!? Jag finner mig själv suktandes efter att bo där igen, livet vi hade kunnat skapa med hus, hästar och allt det där och lugnet som finns däruppe. Jag kan också komma på mig själv att drömma om Göteborg, hur mysigt det skulle vara att bo där och tänk så nära kontinenten man skulle vara! Dessutom har vi ju massor med vänner där, så livet skulle vara bra roligt misstänker jag.
Vad är detta för fåniga tankar egentligen?!
Jag VET ju att Skellefteå inte kan erbjuda mig det jag behöver just nu - jobb med bra lön, utbildning, närhet till familjen osv, och Göteborg? Där har jag ju aldrig bott, så hur kan jag ha bestämt mig för att det skulle vara så mysigt att bo där?!
Nej, det är bara suktandet efter det man inte har och min totala oförmåga att leva i nuet (hur gör man det egentligen?) som gör att de här tankarna snurrar runt i huvudet på mig så fort jag får en lugn stund. Inte för att jag inte skulle vilja flytta tillbaka till Skellefteå någon gång, och Göteborg är säkerligen en jättemysig stad att bo i, men nu bor vi ju trots allt i Södertälje och vi TRIVS! Det är jag säker på, alltså borde jag vara nöjd och leva i nuet. Framtida boende kan man tänka på i framtiden, vilket normala människor också gör.
Suck... Kan man inte kombinera familjen, Skellefteå och Göteborg på något smidigt sätt?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)