Jaha, så var man hemma igen efter en underbart härlig och rolig helg, om man bortser från de 162 mil vi har färdats med bil. Vi kom fram vid 03.45 på fredagmorgon och var väl i säng kl. 04.00. Jag kunde dock inte somna eftersom jag var alldeles för uppe i varv, så det tog nog en halvtimme eller så innan jag slocknat. Och säg den lycka som varar länge, klockan 07.10 vaknar jag av att jag får ett sms - från Fredrik. Trevlig som jag är så svarade jag på det, och vad händer då? Jo just när jag somnat om får jag ytterligare ett sms från honom :-P Nåja, sånt får man stå ut med. När vi väl vaknat till liv vid 11-snåret käkade vi frukost och fikade tårta.
Efter frukost och tårta åkte vi in till stan för att träffa världens bästa Åsa på Wayne's kl. 13.00 - ett mycket kärt återseende! Blev kladdkaka och juice (trots att vi just ätit frukost) och efter en timme eller så började det kurra i magen igen, så då delade jag och Åsa på en grillad jättemacka. Mums! Efter 3-4 timmars på Wayne's skildes vi åt och jag och Lasse gick runt och kikade på stan ett tag innan det var dags att träffa Fredrik och Sara för middag. Det blev oxfilébuffé på Carl-Victor. Trevligt trevligt. När alla var mätta och belåtna tog vi bilarna och åkte hem till Fredrik och Sara för att se hur de har det i nya radhuset, och för att kika på bilderna från Lasses svensexa. Det var roligt att se och vi hade trevlig samvaro till 21.30-22.00 någon gång då vi åkte hem till Bergsbyn för att ta igen lite sömn.
Lördagen började med ett besök uppe på Solbacken, jag var bara tvungen att åka och kika på Shape som jag hört så mycket om, och mycket riktigt - jag hade lätt kunna köpa halva butiken. Så mycket fina inredningsgrejer! Ojoj... Sen bar det hem till Bergsbyn igen där vi började göra oss i ordning för bröllopet, det var allt lite pirrigt att göra sig i ordning för bröllop - snart är det ju vår tur! Klockan 15.30 var vi vid kyrkan och hann prata lite med människor vi inte sett på evigheter, bland andra Mattias och Camilla, så roligt det var att träffa dem igen! De var också de enda som inte ifrågasatte när vi sa att vi ville flytta tillbaka - de sa bara "Ja det är bara att komma hem igen det", typ :-) Alla andra vi pratade med under helgen tittade på mig som vore jag ett UFO när jag sa att jag ville flytta tillbaka, är det verkligen SÅ konstigt?! Hur som helst, 16.00 ringde kyrkklockorna och spänningen var på topp. Ulf och Jenny skred in i kyrkan och var såå fina! Mycket solosång blev det och ett väldigt fint och lite lustigt vigseltal, och 40 minuter senare stod de som man och hustru på kyrktrappen och tog emot gratulationerna, och lite ris förstås :-) Efter en liten stund kom en gammal Amazon och hämtade dem och jag, Lasse, Mattias och Camilla strosade lugnt mot festlokalen. Väl framme där fick vi lite fördrink och fruktspett och när brudparet anlände blev det skål och fotografering, alla gäster skulle fotograferas innan vi gick in och satte oss till bords. Till förrätt blev det västerbottenpaj med löjrom och gräddfil (hmm, känns bekant ;-)) och till varmrätt en supergod grekisk buffé. Vi åt nog allihop tills magarna stod i åtta hörn. Sen blev det tårta, kaffe och avec - såklart! Under middagen var det lite lekar också, mycket underhållande. Kvällen avslutades med röj på dansgolvet, jag har fortfarande träningsvärk ;-)
Igår passade vi på att käka lunch/fika med Mattias och Camilla innan vi påbörjade färden hemåt, självklart mycket trevligt. De hade stannat en timme längre än oss och var lite slitna, men säg den som inte var det!? Resten av dagen spenderades i bilen och det är knappast tillräckligt spännande för att berättas om här...
Slutsatsen vi kan dra av helgen är vi vill tillbaka. Många kanske inte trodde att jag skulle säga det efter ett år härnere, medans en del nog förstod att så skulle det bli. Jag saknar allt däruppe, precis allt - utom en sak. Avståndet till familjen. Hur jag ska lösa det har jag ännu inte kommit fram till, men å andra sidan kan jag inte bo kvar här bara för att vara nära familjen, de kommer ju inte bo på samma ställe resten av livet heller. Och jag kan ju inte jaga efter dem land och rike runt, det blir ju ingen lycklig av. Men det är jobbigt när hjärtat vill vara på två ställen samtidigt...
måndag 16 juni 2008
torsdag 12 juni 2008
På väg norrut!
Idag bär det iväg mot nordligare breddgrader, vi ska på bröllop i schtaan på lördag och passar på att ta en långhelg där. Ska bli helt underbart, har ju inte varit där sen vi flyttade. Längtar tills det är dags att åka!
tisdag 20 maj 2008
Ett barns brev till sin far
Du tycker inte att det är dags att höra av dig till din dotter snart? Önska god jul och gott nytt år 5 månader för sent? Eller kanske svara på den inbjudan jag vet att du fått till mitt bröllop? När folk skickar ut inbjudningar där det står ett OSA-datum så förväntas man svara – senast det datumet. Det datumet var i söndags. Ska jag då tolka det som att du inte kommer? För vad du sa i november (när vi pratade sist, dvs ett HALVÅR sen) räcker inte, man MÅSTE svara på en inbjudan! Ja eller nej spelar ingen roll, bara man svarar. Det kan ju inte vara så svårt?
Nu har du säkert invändningar att komma med, det har du alltid. ”Du ringer ju inte heller” eller ”Du kommer ju aldrig och hälsar på” är vanliga mothugg från dig. Men vad spelar det för roll egentligen?! Det kommer alltid vara DU som är den vuxna i förhållandet mellan dig och mig, du är PAPPA och jag är BARN – alltid. Det är – och har alltid varit – DITT ansvar i första hand att se till att vi har en kontakt och ett förhållande. Även om du tyckte att det ansvaret vilade på mina axlar redan när jag var typ 7. Det ska inte spela någon roll om jag inte ringer på 1 år, DU ska vilja prata med mig oftare än så och då se till att ta kontakt med mig. DU ska också vilja träffa mig oftare än vart femte år, för du vet väl att det är 5 år sen vi sågs i sommar? Trots det tyckte du inte att det var så viktigt att träffa mig att du tog dig tid att göra det när du jobbade i Södertälje i flera dagar i höstas, istället ringer du sista kvällen och säger att du varit bara några kilometer bort utan att jag vetat om det. What’s the point liksom? Och du ringer alltid när du är på jobb, i princip aldrig hemifrån. Vad beror det på? Är det först när du lämnar din ”riktiga” familj som du kommer på att du faktiskt har ett barn till?
En annan intressant sak är att du, sen jag flyttade från Sveg, aldrig har varit och hälsat på mig. Aldrig. Du närmsta du har kommit är när du och familjen kom på min konfirmation, men då hade ni visst så bråttom hem att ni inte ens kunde stanna och fika – och se hur jag bodde. På studenten kom du inte – och ljög om varför – och sen jag flyttade hemifrån har du inte ens gjort ett försök att ens komma i närheten av mig, inte ens när du som sagt jobbade i Södertälje. Och trots detta så klagar DU på MIG för att jag inte kommer och hälsar på? Herregud människa, väx upp!
Jag skulle kunna dra upp allt annat som du gjort/inte gjort också, typ alla resor med din familj som jag inte fått följa med på – för man får tydligen inte familjerabatt för tre barn – och att du åkte iväg och gifte dig utan att tala om någonting för mig, och (återigen) försökte undanhålla det från mig efteråt. Hade jag ens vetat om det NU om inte farfar hade ringt mormor, som ringde mamma som talade om det för mig? Ibland undrar man ju.
Trots allt vet jag att du kan vara en bra pappa, när man väl är hos dig, och att du är det varje dag till mina småsyskon. Det är jag naturligtvis tacksam för, för de har inte gjort något fel. Men det har inte jag heller! Så varför kan du inte alltid vara en bra pappa åt mig också? Är du rädd för mig? Är du rädd för din egen dotter? Eller tycker du bara helt enkelt inte om mig tillräckligt för att vilja träffa mig?
Det blev ett långt mail för bara en ursprunglig fråga, men det kanske behövdes. Jag är ARG, men jag vill inte vara arg. Jag vill bara att du ska inse att alla barn vill ha en pappa som ställer upp och visar att de bryr sig, oavsett hur gamla de är. Kanske är det för sent, men nu vet du i alla fall.
Så, kommer ni eller kommer ni inte på bröllopet?
/Angelica
OBS! Ring nu inte och skäll ut mig för att jag skrivit hur jag upplever saker, ta tid att smälta det istället. Jag är för arg för att prata just nu, så ett mail med ert vara eller inte vara på bröllopet räcker.
Förresten, grattis i efterskott.
Nu har du säkert invändningar att komma med, det har du alltid. ”Du ringer ju inte heller” eller ”Du kommer ju aldrig och hälsar på” är vanliga mothugg från dig. Men vad spelar det för roll egentligen?! Det kommer alltid vara DU som är den vuxna i förhållandet mellan dig och mig, du är PAPPA och jag är BARN – alltid. Det är – och har alltid varit – DITT ansvar i första hand att se till att vi har en kontakt och ett förhållande. Även om du tyckte att det ansvaret vilade på mina axlar redan när jag var typ 7. Det ska inte spela någon roll om jag inte ringer på 1 år, DU ska vilja prata med mig oftare än så och då se till att ta kontakt med mig. DU ska också vilja träffa mig oftare än vart femte år, för du vet väl att det är 5 år sen vi sågs i sommar? Trots det tyckte du inte att det var så viktigt att träffa mig att du tog dig tid att göra det när du jobbade i Södertälje i flera dagar i höstas, istället ringer du sista kvällen och säger att du varit bara några kilometer bort utan att jag vetat om det. What’s the point liksom? Och du ringer alltid när du är på jobb, i princip aldrig hemifrån. Vad beror det på? Är det först när du lämnar din ”riktiga” familj som du kommer på att du faktiskt har ett barn till?
En annan intressant sak är att du, sen jag flyttade från Sveg, aldrig har varit och hälsat på mig. Aldrig. Du närmsta du har kommit är när du och familjen kom på min konfirmation, men då hade ni visst så bråttom hem att ni inte ens kunde stanna och fika – och se hur jag bodde. På studenten kom du inte – och ljög om varför – och sen jag flyttade hemifrån har du inte ens gjort ett försök att ens komma i närheten av mig, inte ens när du som sagt jobbade i Södertälje. Och trots detta så klagar DU på MIG för att jag inte kommer och hälsar på? Herregud människa, väx upp!
Jag skulle kunna dra upp allt annat som du gjort/inte gjort också, typ alla resor med din familj som jag inte fått följa med på – för man får tydligen inte familjerabatt för tre barn – och att du åkte iväg och gifte dig utan att tala om någonting för mig, och (återigen) försökte undanhålla det från mig efteråt. Hade jag ens vetat om det NU om inte farfar hade ringt mormor, som ringde mamma som talade om det för mig? Ibland undrar man ju.
Trots allt vet jag att du kan vara en bra pappa, när man väl är hos dig, och att du är det varje dag till mina småsyskon. Det är jag naturligtvis tacksam för, för de har inte gjort något fel. Men det har inte jag heller! Så varför kan du inte alltid vara en bra pappa åt mig också? Är du rädd för mig? Är du rädd för din egen dotter? Eller tycker du bara helt enkelt inte om mig tillräckligt för att vilja träffa mig?
Det blev ett långt mail för bara en ursprunglig fråga, men det kanske behövdes. Jag är ARG, men jag vill inte vara arg. Jag vill bara att du ska inse att alla barn vill ha en pappa som ställer upp och visar att de bryr sig, oavsett hur gamla de är. Kanske är det för sent, men nu vet du i alla fall.
Så, kommer ni eller kommer ni inte på bröllopet?
/Angelica
OBS! Ring nu inte och skäll ut mig för att jag skrivit hur jag upplever saker, ta tid att smälta det istället. Jag är för arg för att prata just nu, så ett mail med ert vara eller inte vara på bröllopet räcker.
Förresten, grattis i efterskott.
lördag 26 april 2008
Mysig dag i Stockholm
Idag åkte jag och älsklingen in till stora staden för att shoppa och uträtta lite bröllopsärenden och sen möta upp Lotta och Jonas för en god middag på fyr man hand. Så efter att ha jagat runt på stan och köpt skor för sammanlagt 1600kr, fixat med min vigselring och letat papper till festprogrammen som en dåre mötte vi upp Lindberg och Melander på NK och gick sen vidare till Gallerian där vi fönstershoppade lite.
När vi sen skulle bege oss mot Friday's i Kungsan hade det börjat regna - och vem hade paraply med sig en så skön dag? Inte vi i alla fall, så det blev till att springa. Väl inne på restaurangen visade det sig att det var 2 timmars väntetid om man ville ha ett bord, fat chance! Klockan var trots allt 16.00 och vi var HUNGRIGA. Nej, vi drog vidare till Friday's vid Stureplan istället (via en dyyyr butik där Lotta panikköpte ett paraply för närmare 300kr ;-)), där behövde vi bara vänta i 5 minuter på ett bord - alldeles lagom för att hinna beställa en varsin drink :-)
Massor med mat och snack senare var klockan helt plötsligt 21 och vi hade alltså suttit där i 5 timmar utan att märka nånting i princip. Så går det när man har trevligt och trevligt har vi alltid med Lindberg och Melander :-)
Hur som haver så kändes det då som att det var dags att börja ta sig hemåt, så vi bröt upp - även om det var lika svårt som vanligt - och tog pendeltåget hem.
Mmm, härlig dag!
När vi sen skulle bege oss mot Friday's i Kungsan hade det börjat regna - och vem hade paraply med sig en så skön dag? Inte vi i alla fall, så det blev till att springa. Väl inne på restaurangen visade det sig att det var 2 timmars väntetid om man ville ha ett bord, fat chance! Klockan var trots allt 16.00 och vi var HUNGRIGA. Nej, vi drog vidare till Friday's vid Stureplan istället (via en dyyyr butik där Lotta panikköpte ett paraply för närmare 300kr ;-)), där behövde vi bara vänta i 5 minuter på ett bord - alldeles lagom för att hinna beställa en varsin drink :-)
Massor med mat och snack senare var klockan helt plötsligt 21 och vi hade alltså suttit där i 5 timmar utan att märka nånting i princip. Så går det när man har trevligt och trevligt har vi alltid med Lindberg och Melander :-)
Hur som haver så kändes det då som att det var dags att börja ta sig hemåt, så vi bröt upp - även om det var lika svårt som vanligt - och tog pendeltåget hem.
Mmm, härlig dag!
söndag 20 april 2008
Att vara mamma för ett dygn
Igår kom världens sötaste Ia hit för att umgås lite med kusinen, Lasse och kissarna förstås. Hon och Nicke kom vid 10-tiden och vi fikade lite, gick igenom lite rutiner och sånt och sen lämnade han henne här. Trodde hon skulle bli jätteledsen när han sa hejdå, men nej då, hon svarade bara "Hejdå pappa" och vände sin uppmärksamhet mot Tyson - "Jättemjuk kisse" :-)
Dagen rullade på bra, vi var ute och lekte i sandlådan, red på en elefant i lekparken, käkade lunch och sov en stund - både jag och Ia. Det första hon sa när hon vaknade var "Fanten" och pekade mot lekparken, så den var tydligen väldigt rolig :-)
På eftermiddagen lekte vi, både med leksaker och kissar (kisse egentligen, Isadora låg gömd under sängen) och sen lagade Lasse korvstroganoff åt oss alla, mycket populärt. Filmmys med frukt blev det sen, Hitta Nemo visades på vår TV.
Vid 20-tiden var det dags för nattning och det gick förvånansvärt bra, fick bara se till att sitta i sovrummet tillsammans med Ia tills hon somnade, men det förstår jag med tanke på att det var ett helt nytt ställe att sova på. När vi sen skulle sova så satte "mammaradarn" igång och så fort hon rörde på sig vaknade jag och lyssnade. Blev inte mycket sömn kan jag lova. Fanns i och för sig fler orsaker till det...
...för kl. 04.55 imorse bestämde sig Ia för att hon sovit klart - "Ia inte sova mera!" - och trots att jag tog med mig henne och la oss i bäddsoffan och jag lirkade och gav välling osv så gick det verkligen inte att få barnet att sova längre. 06.30 gav jag upp och satte henne framför TVn och Barnkanalen. Tack gode Gud för barnprogram - för inte 17 fick man någon hjälp av karln i huset! Kl. 07.15 fick jag nog och tog med mig Ia in i sovrummet och sa åt henne att väcka Lasse - får inte jag sova så ska inte han göra det heller ;-)
Vid 10-tiden började vi göra oss i ordning för att gå upp till Torekällberget så att Ia kunde kolla på alla djuren medans jag fick chans att njuta lite av solen. Det var en hit! Dock blev det lite jobbigt när hon vill klättra in till alla djuren, för att inte tala om när hon satte av efter tuppen. Efter lite fika i solen började vi gå hemåt och Ia gick faktiskt nästan hela vägen själv, men då åt hon som en häst och sov som en klubbad säl också när vi kom hem. Fick till slut väcka henne lite försiktigt eftersom vi skulle åka och lämna av henne hemma i Norrviken.
Väl i Norrviken blev det både fika och käk, och bröllopsprat. Och prat om hur det hade gått för oss och Ia förstås :-)
Sammanfattningsvis: Det är så mysigt att kunna låna Ia då och då, men det är också skönt att kunna lämna tillbaka henne så man får chans att ta igen förlorad sömn ;-)
Dagen rullade på bra, vi var ute och lekte i sandlådan, red på en elefant i lekparken, käkade lunch och sov en stund - både jag och Ia. Det första hon sa när hon vaknade var "Fanten" och pekade mot lekparken, så den var tydligen väldigt rolig :-)
På eftermiddagen lekte vi, både med leksaker och kissar (kisse egentligen, Isadora låg gömd under sängen) och sen lagade Lasse korvstroganoff åt oss alla, mycket populärt. Filmmys med frukt blev det sen, Hitta Nemo visades på vår TV.
Vid 20-tiden var det dags för nattning och det gick förvånansvärt bra, fick bara se till att sitta i sovrummet tillsammans med Ia tills hon somnade, men det förstår jag med tanke på att det var ett helt nytt ställe att sova på. När vi sen skulle sova så satte "mammaradarn" igång och så fort hon rörde på sig vaknade jag och lyssnade. Blev inte mycket sömn kan jag lova. Fanns i och för sig fler orsaker till det...
...för kl. 04.55 imorse bestämde sig Ia för att hon sovit klart - "Ia inte sova mera!" - och trots att jag tog med mig henne och la oss i bäddsoffan och jag lirkade och gav välling osv så gick det verkligen inte att få barnet att sova längre. 06.30 gav jag upp och satte henne framför TVn och Barnkanalen. Tack gode Gud för barnprogram - för inte 17 fick man någon hjälp av karln i huset! Kl. 07.15 fick jag nog och tog med mig Ia in i sovrummet och sa åt henne att väcka Lasse - får inte jag sova så ska inte han göra det heller ;-)
Vid 10-tiden började vi göra oss i ordning för att gå upp till Torekällberget så att Ia kunde kolla på alla djuren medans jag fick chans att njuta lite av solen. Det var en hit! Dock blev det lite jobbigt när hon vill klättra in till alla djuren, för att inte tala om när hon satte av efter tuppen. Efter lite fika i solen började vi gå hemåt och Ia gick faktiskt nästan hela vägen själv, men då åt hon som en häst och sov som en klubbad säl också när vi kom hem. Fick till slut väcka henne lite försiktigt eftersom vi skulle åka och lämna av henne hemma i Norrviken.
Väl i Norrviken blev det både fika och käk, och bröllopsprat. Och prat om hur det hade gått för oss och Ia förstås :-)
Sammanfattningsvis: Det är så mysigt att kunna låna Ia då och då, men det är också skönt att kunna lämna tillbaka henne så man får chans att ta igen förlorad sömn ;-)
tisdag 15 april 2008
15 år.
Grabbarna har hållit ihop i 15 år på söndag. I 15 års tid har de alltså skapat ljuv musik tillsammans och rest jorden runt för att sprida den till såna som mig, som Sara, som alla som var på Hovet igårkväll.
Jag var alltså 9 år när Backstreet Boys bildades, lyckligt ovetandes om vad dessa killar, numera män, skulle ställa till med i världen - i min värld. Två år senare började livet kretsa runt dem men först nu, vid 24 års ålder, inser jag hur mycket de verkligen påverkat mig.
Jag är snart 24 år, jag ska gifta mig i sommar och får väl anse mig vara i alla fall hyfsat vuxen - men jag var INTE vuxen igår. Jag var mitt Backstreet Boys-jag. I himlen, med gudarna i min värld. Jag hade banne mig kunnat slänga mig på scenen och bönat och bett en av Boysen att gifta sig med mig.
Pinsamt? Möjligtvis för en oinvigd, men inte för någon som - liksom jag - varit med från början och som vet vad det här handlar om.
Ren och skär kärlek. Till deras musik och det de står för.
Miss you Kev!
Jag var alltså 9 år när Backstreet Boys bildades, lyckligt ovetandes om vad dessa killar, numera män, skulle ställa till med i världen - i min värld. Två år senare började livet kretsa runt dem men först nu, vid 24 års ålder, inser jag hur mycket de verkligen påverkat mig.
Jag är snart 24 år, jag ska gifta mig i sommar och får väl anse mig vara i alla fall hyfsat vuxen - men jag var INTE vuxen igår. Jag var mitt Backstreet Boys-jag. I himlen, med gudarna i min värld. Jag hade banne mig kunnat slänga mig på scenen och bönat och bett en av Boysen att gifta sig med mig.
Pinsamt? Möjligtvis för en oinvigd, men inte för någon som - liksom jag - varit med från början och som vet vad det här handlar om.
Ren och skär kärlek. Till deras musik och det de står för.
Miss you Kev!
måndag 14 april 2008
söndag 30 mars 2008
I killed them!
Idag hade jag tänkt beskära mina rosor som jag var så stolt över förra sommaren, och vad upptäcker jag? De är döda! STENDÖDA! Verkligen inget liv what so ever i dem. Så, jag får ta mig en tur till Zetas Handelsträdgård i mitten av april och köpa mig ett par nya, för rosor ska vi ha på balkongen. Så är det bara.
Nya rosor, nya tag. Nästa gång kanske jag får dem att överleva EN vinter i alla fall ;-)
Nya rosor, nya tag. Nästa gång kanske jag får dem att överleva EN vinter i alla fall ;-)
Årsdagsfirande på La Cantina
Igår var jag och älsklingen ut och käkade på en mycket mysig och romantisk italiensk restaurang här i Södertälje. Anledningen till detta lyxande var då vår 3årsdag som var förra onsdagen. Jättemysigt hade vi och supergod mat var det verkligen. Dit ska vi gå igen, garanterat :-)
Medans vi satt och pratade där på restaurangen frågade Lasse mig hur länge sen det var jag träffade min pappa. Tänkte efter och kom ganska snabbt fram till svaret - sist jag träffade pappa var på farfars begravning. Det är FEM år sen i sommar. Jag var alltså 18 år när jag träffade min pappa sist, är inte det helt sjukt?! Retorisk fråga, I know. Klart det är helt galet. Men så är det i alla fall, och inte har han vett nog att ringa när hans äldsta dotter skickat ut bröllopsinbjudan heller. Suck, vad ska man göra åt karln?
Oh well, time goes on... Bye!
P.S. Dåligt med kommentarer nu tycker jag! ;-)
Medans vi satt och pratade där på restaurangen frågade Lasse mig hur länge sen det var jag träffade min pappa. Tänkte efter och kom ganska snabbt fram till svaret - sist jag träffade pappa var på farfars begravning. Det är FEM år sen i sommar. Jag var alltså 18 år när jag träffade min pappa sist, är inte det helt sjukt?! Retorisk fråga, I know. Klart det är helt galet. Men så är det i alla fall, och inte har han vett nog att ringa när hans äldsta dotter skickat ut bröllopsinbjudan heller. Suck, vad ska man göra åt karln?
Oh well, time goes on... Bye!
P.S. Dåligt med kommentarer nu tycker jag! ;-)
onsdag 26 mars 2008
Påskfirande med familjen
Äntligen tog jag mig iväg från Södertälje för lite kvalitetstid med nära och kära, om man bortser från Lasse som stannade hemma och tog hand om kissarna. Skönt att komma bort för ett par dagar, umgås med familjen och gosa massor med både Ia och Nikita.
På Långfredagen åkte jag och Magnus iväg och hämtade skotrarna från Buan respektive Lina och körde hem dem till byn. På vägen hann vi köra fel en gång och vilse en gång plus att Magnus skoter (eller ja, Nickes skoter med Magnus som förare) la av efter en välförtjänt paus. När Nicke väl kom till undsättning så hade skotern redan startat igen, men helt bortkastat var det ändå inte eftersom han förklarade hur vi skulle ta oss hem ;-)
På kvällen blev det god mat och dryck - någon slags aborr-rätt med sås/gegga och potatis.
Påskafton startade med att vi blev väckta av världens sötaste påskkärring (nej, jag är inte alls partisk) som såg ut såhär:
Vad var det jag sa? VÄRLDENS SÖTASTE!
Efter lite frukost och stök i köket bar det iväg ut på isen, för är det påskafton så är det och då SKA man vara på isen - oavsett väder och temperatur. Just denna påskafton snöade det till och från, blåste och var tidvis svinkallt, men ingår man i Sveriges tjurigaste familj så... Några fiskade, alla åt och Ia hade den bästa platsen av alla - sovandes i kälken. Såhär såg vår påskafton på isen ut:
Väl hemma - lagom stelfrusna - blev det lite vila, lek och bus och senare mat. Igen. Såklart. Denna kväll bjöds det på traditionellt påskbord med skinka, rökt och gravad lax, sylta, ägg, sill, potatis, bröd osv. Mätt blev man, som vanligt.
På Påskdagen hade vi bättre lycka med vädret och vaknade upp till en klarblå himmel och strålande sol. Upp och gjorde i ordning mat/fika, packade in oss i bilar och på skotrar och drog iväg. Hittade lä på en tjärn en bit från stugan och där bänkade vi oss, vissa vid sina pimpelhål och andra (jag) mot en sten med ansiktet vänt mot solen. Mat, mat och mat, två enorma aborrar (Ia visade sig vara en riktig storfiskare) och annat myspys fyllde dagen och alla var minst sagt nöjda när vi väl åkte hem. Se hur gött vi hade det:
Hem, inte lika stelfrusna men mycket trötta, vila lite, äta mat (igen) och sen var den dagen slut. God middag var det, lamm med tzatziki och potatis.
Helgen avslutade på Annandag påsk då vi så sakteliga började göra oss i ordning för att åka hem. Mamma solade, jag bytte operativsystem på mormors dator (hon var nog den enda människan i hela världen som fortfarande hade Windows ME på datorn, kanske någonsin till och med) och Nikita fick vara inne och röja och gosa en stund. Innan vi åkte fick jag en stor portion av mormors köttfärssås med spaghetti, det är riktigt mums det!
Berättelsen om den här helgen avslutar jag med ett kort på min fina vovve, världens mysigaste Nikita!
Tack för idag!
/Angelica
PS1. Om ni inte sett den röda tråden så är den MAT!
PS2. Numera lystrar jag bara till namnet Kusinen. Ia tycker att det är mycket bättre än Angelica, Ka osv. Men det är bara Ia som får kalla mig för det, så det kan bli svårt att få min uppmärksamhet om du inte är knappt 90cm lång och ser ut som det underbara lilla charmtrollet som synes på bilderna här ovanför.
På Långfredagen åkte jag och Magnus iväg och hämtade skotrarna från Buan respektive Lina och körde hem dem till byn. På vägen hann vi köra fel en gång och vilse en gång plus att Magnus skoter (eller ja, Nickes skoter med Magnus som förare) la av efter en välförtjänt paus. När Nicke väl kom till undsättning så hade skotern redan startat igen, men helt bortkastat var det ändå inte eftersom han förklarade hur vi skulle ta oss hem ;-)
På kvällen blev det god mat och dryck - någon slags aborr-rätt med sås/gegga och potatis.
Påskafton startade med att vi blev väckta av världens sötaste påskkärring (nej, jag är inte alls partisk) som såg ut såhär:
Vad var det jag sa? VÄRLDENS SÖTASTE!
Efter lite frukost och stök i köket bar det iväg ut på isen, för är det påskafton så är det och då SKA man vara på isen - oavsett väder och temperatur. Just denna påskafton snöade det till och från, blåste och var tidvis svinkallt, men ingår man i Sveriges tjurigaste familj så... Några fiskade, alla åt och Ia hade den bästa platsen av alla - sovandes i kälken. Såhär såg vår påskafton på isen ut:
Väl hemma - lagom stelfrusna - blev det lite vila, lek och bus och senare mat. Igen. Såklart. Denna kväll bjöds det på traditionellt påskbord med skinka, rökt och gravad lax, sylta, ägg, sill, potatis, bröd osv. Mätt blev man, som vanligt.
På Påskdagen hade vi bättre lycka med vädret och vaknade upp till en klarblå himmel och strålande sol. Upp och gjorde i ordning mat/fika, packade in oss i bilar och på skotrar och drog iväg. Hittade lä på en tjärn en bit från stugan och där bänkade vi oss, vissa vid sina pimpelhål och andra (jag) mot en sten med ansiktet vänt mot solen. Mat, mat och mat, två enorma aborrar (Ia visade sig vara en riktig storfiskare) och annat myspys fyllde dagen och alla var minst sagt nöjda när vi väl åkte hem. Se hur gött vi hade det:
Hem, inte lika stelfrusna men mycket trötta, vila lite, äta mat (igen) och sen var den dagen slut. God middag var det, lamm med tzatziki och potatis.
Helgen avslutade på Annandag påsk då vi så sakteliga började göra oss i ordning för att åka hem. Mamma solade, jag bytte operativsystem på mormors dator (hon var nog den enda människan i hela världen som fortfarande hade Windows ME på datorn, kanske någonsin till och med) och Nikita fick vara inne och röja och gosa en stund. Innan vi åkte fick jag en stor portion av mormors köttfärssås med spaghetti, det är riktigt mums det!
Berättelsen om den här helgen avslutar jag med ett kort på min fina vovve, världens mysigaste Nikita!
Tack för idag!
/Angelica
PS1. Om ni inte sett den röda tråden så är den MAT!
PS2. Numera lystrar jag bara till namnet Kusinen. Ia tycker att det är mycket bättre än Angelica, Ka osv. Men det är bara Ia som får kalla mig för det, så det kan bli svårt att få min uppmärksamhet om du inte är knappt 90cm lång och ser ut som det underbara lilla charmtrollet som synes på bilderna här ovanför.
fredag 7 mars 2008
What city should I live in?
I'm going to be living in Paris.
Admit it - you're a hopeless romantic who wants to live in a cultured city with a strong nightlife. Your perfect day consists of viewing art exhibits at the Louvre, enjoying a delicious meal in the evening, and dancing the night away at a trendy club on the Champs-Elysees.
Hmm, nja, Paris känns inte rätt för mig faktiskt...
Admit it - you're a hopeless romantic who wants to live in a cultured city with a strong nightlife. Your perfect day consists of viewing art exhibits at the Louvre, enjoying a delicious meal in the evening, and dancing the night away at a trendy club on the Champs-Elysees.
Hmm, nja, Paris känns inte rätt för mig faktiskt...
Skellefteå AIK i slutspel!
Det är faktiskt helt fantastiskt, efter 27 år är vi redo att spela (nåja, de) slutspel i Elitserien igen! Jag ryser av lycka i kroppen när jag tänker på det eller läser om det i tidningarna. Vem hade kunnat ana att jag skulle bry mig så mycket? Men av någon konstig anledning så känner jag mig mer intresserad och mer... hmm... patriotisk sen vi flyttade från Skellefteå, vilket antagligen har att göra med att jag saknar stan väldigt mycket. Hur som helst, vi är grymt stolta över grabbarna och håller alla tummar och tår - nu ska vi sikta mot SM-guldet!
Synd att man inte var på matchen mot HV igår alltså, det hade varit något att se.
Synd att man inte var på matchen mot HV igår alltså, det hade varit något att se.
I scored 48 on Dr. Phil's personality test.
Others see you as fresh, lively, charming, amusing, practical and always interesting; someone who's constantly in the center of attention, but sufficiently well-balanced not to let it go to their head. They also see you as kind, considerate, and understanding; someone who will always cheer them up and help them out.
tisdag 4 mars 2008
Faktum
Väggskåpet i inlägget nedan heter Faktum och finns bland IKEAs köksskåp. I sann IKEA-anda finns det ungefär 1 miljon olika luckor och färger att välja bland ;-)
söndag 2 mars 2008
Väggskåp
Funderar på dessa som väggskåp inne i vardagsrummet:
Frågan är bara vilken färg man ska ha på luckan? Vit? Ek? Svart? Grå? Hmm...
Frågan är bara vilken färg man ska ha på luckan? Vit? Ek? Svart? Grå? Hmm...
Göra om vardagsrummet
Jag är så less på hur vårt vardagsrum ser ut och har så varit väldigt länge, så nu ska här bli förändring! Idag har jag suttit och gjort en hyfsat skalenlig planritning på hur ska se ut när det är klart om X antal månader (dvs när vi har köpt på oss de grejer vi behöver osv), men tills dess kan man ju i alla fall börja så smått?
Så här ska det se ut i alla fall:
Vad tror ni?
Tanken är alltså att matbordet vi har i köket ska flyttas in i vardagsrummet och istället ska vi ha ett runt "frukostbord" i köket. Billyhyllorna som vi har nu ska väck så småningom och ersättas av vägghyllor/skåp, som alltså ska sitta ovanför bäddsoffan och ovanför fåtöljen, och en plattTV ska upp på väggen. Det här behöver alltså köpas:
Platt-TV
Hylla
Låga hyllor (typ liggande Lack-"bok"hylla från IKEA)
Vägghyllor
Fåtölj
Jag tror att det kommer att bli JÄTTEFINT! Speciellt när vi tapetserat om också :-)
Så här ska det se ut i alla fall:
Vad tror ni?Tanken är alltså att matbordet vi har i köket ska flyttas in i vardagsrummet och istället ska vi ha ett runt "frukostbord" i köket. Billyhyllorna som vi har nu ska väck så småningom och ersättas av vägghyllor/skåp, som alltså ska sitta ovanför bäddsoffan och ovanför fåtöljen, och en plattTV ska upp på väggen. Det här behöver alltså köpas:
Platt-TV
Hylla
Låga hyllor (typ liggande Lack-"bok"hylla från IKEA)
Vägghyllor
Fåtölj
Jag tror att det kommer att bli JÄTTEFINT! Speciellt när vi tapetserat om också :-)
lördag 1 mars 2008
Biokväll med gott käk
Igår fick vi äntligen till en dejt med Lotta och Jonas, efter 2,5 månads försök! Mycket trevligt hade vi och många skratt blev det :-)
Vi möttes upp vid biokassorna på Heron City och efter en kortare diskussion köpte vi biljetter till Sweeney Todd och gick sen upp till O'Learys för att äta. Gissa om jag blev besviken när de hade begränsad meny just igår och jag inte kunde få det jag längtat efter hela dagen! Så besviken blev jag faktiskt så vi gick vidare till en annan restaurang. Där blev det fajitas för oss alla, bara jag var originell nog att åtminstone välja kyckling istället för biff som de andra tre gjorde. Till efterrätt blev det självklart en Oreocookie-milkshake, MUMS!
Satt och pratade och skrattade i ett par timmar där innan vi gick upp till biosalongerna, köpte oss lite godis och satte oss. Och ja, där hade jag kunnat sitta fortfarande, för det var bra nära att jag somnade alltså! Fy sikken inte bra film. Tycker inte att splatter och musikal går ihop så där jättebra, men det är ju jag.
Hursomhelst, X antal timmar senare var vi i alla fall nöjda, om inte helt med mat och film så åtminstone med sällskapet. Tänk vad jag saknar Lotta på jobbet! :-(
Vi möttes upp vid biokassorna på Heron City och efter en kortare diskussion köpte vi biljetter till Sweeney Todd och gick sen upp till O'Learys för att äta. Gissa om jag blev besviken när de hade begränsad meny just igår och jag inte kunde få det jag längtat efter hela dagen! Så besviken blev jag faktiskt så vi gick vidare till en annan restaurang. Där blev det fajitas för oss alla, bara jag var originell nog att åtminstone välja kyckling istället för biff som de andra tre gjorde. Till efterrätt blev det självklart en Oreocookie-milkshake, MUMS!
Satt och pratade och skrattade i ett par timmar där innan vi gick upp till biosalongerna, köpte oss lite godis och satte oss. Och ja, där hade jag kunnat sitta fortfarande, för det var bra nära att jag somnade alltså! Fy sikken inte bra film. Tycker inte att splatter och musikal går ihop så där jättebra, men det är ju jag.
Hursomhelst, X antal timmar senare var vi i alla fall nöjda, om inte helt med mat och film så åtminstone med sällskapet. Tänk vad jag saknar Lotta på jobbet! :-(
söndag 24 februari 2008
Mamma för ett dygn
Eller något i den stilen i alla fall :-)
Igår åkte vi till Edsbro för att ha lite kvalitetstid med mamma, Magnus, Nicke och Ia och det visade sig bli ett mycket mysigt dygn. När vi kom till Edsbro låg Ia och sov middag, men från det att hon vaknade har hon varit min hela tiden! Vi har lekt, busat, tittat på Råttan (Råttatouille), byggt med lego, gosat, bytt blöjor, borstat tänder, ätit, nattat, sjungit godnattvisor och så vidare. Man kan säga att jag har fått göra allt det roliga, mamma fick ta det jobbiga under natten och morgonen ;-) Det har i alla fall varit otroligt mysigt som sagt, var lite rädd innan vi åkte ut att Ia skulle vara blyg och inte vilja vara med mig, men icke! Kusin var nog bäst i världen igår tror jag :-)
Hon är verkligen underbar lilla Ia, söt som socker med ett temprament som en vildhäst!
Här är ett par bilder på henne så ni vet vem jag pratar om, vill inte mamman och pappan att bilderna ska finnas här i bloggen så är det bara att säga till!
Igår åkte vi till Edsbro för att ha lite kvalitetstid med mamma, Magnus, Nicke och Ia och det visade sig bli ett mycket mysigt dygn. När vi kom till Edsbro låg Ia och sov middag, men från det att hon vaknade har hon varit min hela tiden! Vi har lekt, busat, tittat på Råttan (Råttatouille), byggt med lego, gosat, bytt blöjor, borstat tänder, ätit, nattat, sjungit godnattvisor och så vidare. Man kan säga att jag har fått göra allt det roliga, mamma fick ta det jobbiga under natten och morgonen ;-) Det har i alla fall varit otroligt mysigt som sagt, var lite rädd innan vi åkte ut att Ia skulle vara blyg och inte vilja vara med mig, men icke! Kusin var nog bäst i världen igår tror jag :-)
Hon är verkligen underbar lilla Ia, söt som socker med ett temprament som en vildhäst!
Här är ett par bilder på henne så ni vet vem jag pratar om, vill inte mamman och pappan att bilderna ska finnas här i bloggen så är det bara att säga till!
onsdag 30 januari 2008
Ja, du har kommit till min mobil.
Jag och Peter (på jobbet) var på studiebesök på några olika anläggningar i Stockholm igår. På vägen till Hammarby bestämde sig Peter för att han skulle ringa upp en kund som pratat med Jenny om något problem hon hade. Nå, han ringde i alla fall till numret som Jenny skrivit ner och det visade sig vara fel nummer - efter en sisådär 2-3 minuter. Ingen av dem fattade vad den andra pratade om, kunden som Peter skulle prata med hade en VW Transport, men kunden som han pratade med hade en Audi :-P
I alla fall, Peter försökte på ett annat nummer och kom då till rätt person, men till telefonsvararen och det var här det riktigt roliga hände:
"Du har kommit till min mobil. Ja, du har kommit till min mobil. Jag svarar inte just nu, lämna ett meddelande efter pipet. Jag har haft mobilen i två veckor."
What!? Hahaha vad vi skrattade alltså, Peter ringde upp telefonsvararen mer än en gång för att höra meddelandet igen ;-)
I alla fall, Peter försökte på ett annat nummer och kom då till rätt person, men till telefonsvararen och det var här det riktigt roliga hände:
"Du har kommit till min mobil. Ja, du har kommit till min mobil. Jag svarar inte just nu, lämna ett meddelande efter pipet. Jag har haft mobilen i två veckor."
What!? Hahaha vad vi skrattade alltså, Peter ringde upp telefonsvararen mer än en gång för att höra meddelandet igen ;-)
Den kallas för Råtta...
...men det ÄR faktiskt en bil. Konstigt va?
http://www.gatbilar.se/moviesView.php?id=1114
Så rolig!
http://www.gatbilar.se/moviesView.php?id=1114
Så rolig!
måndag 14 januari 2008
Hur gott är det inte med apelsiner?
Ja, hur gott är det inte?
Eftersom jag är så lat så är det länge sen jag åt apelsiner, för de är ju så jobbiga och kladdiga att skala. Men när jag sa det till mamma i lördags tittade hon konstigt på mig och sa:
Men du som ÄLSKAR apelsiner? Minns du inte hur du brukade äta apelsiner?
Då kom jag ihåg, jag har ju alltid hatat att skala apelsiner, därför har jag alltid skurit dem i klyftor med skalet på och sen ätit direkt ur skalet. Så, där och då bestämde jag mig för att nästa gång vi var och handlade så skulle jag köpa apelsiner. Sagt och gjort, idag efter träningen var vi och handlade och, ja, låt oss säga att jag återupptäckt en gammal kärlek. Har nu på 10 minuter klämt i mig två ljuvligt söta apelsiner, och vore jag inte så mätt skulle jag lätt kunna äta några till.
Så tack mamma, snällt av dig att påminna mig!
För övrigt så var vi på 60årskalas i lördags (då mamma påminde mig om apelsiner) för Solan. Jättetrevlig fest, speciellt på kvällen när de flesta hade lämnat lokalen ;-) Synd att du, mormor, inte kunde vara med, jag vet att Solan hade tyckt att det var jätteroligt.
En mystisk sak med helgen var dock att jag, som var den enda som inte drack nånting alkoholhaltigt, var bakis hela dagen igår! Hade ont i huvudet, mådde illa och var hur trött som helst, kände mig som en degklump. Mystiskt som sagt.
Nu ska jag påbörja resan mot sängen. Godnatt.
Eftersom jag är så lat så är det länge sen jag åt apelsiner, för de är ju så jobbiga och kladdiga att skala. Men när jag sa det till mamma i lördags tittade hon konstigt på mig och sa:
Men du som ÄLSKAR apelsiner? Minns du inte hur du brukade äta apelsiner?
Då kom jag ihåg, jag har ju alltid hatat att skala apelsiner, därför har jag alltid skurit dem i klyftor med skalet på och sen ätit direkt ur skalet. Så, där och då bestämde jag mig för att nästa gång vi var och handlade så skulle jag köpa apelsiner. Sagt och gjort, idag efter träningen var vi och handlade och, ja, låt oss säga att jag återupptäckt en gammal kärlek. Har nu på 10 minuter klämt i mig två ljuvligt söta apelsiner, och vore jag inte så mätt skulle jag lätt kunna äta några till.
Så tack mamma, snällt av dig att påminna mig!
För övrigt så var vi på 60årskalas i lördags (då mamma påminde mig om apelsiner) för Solan. Jättetrevlig fest, speciellt på kvällen när de flesta hade lämnat lokalen ;-) Synd att du, mormor, inte kunde vara med, jag vet att Solan hade tyckt att det var jätteroligt.
En mystisk sak med helgen var dock att jag, som var den enda som inte drack nånting alkoholhaltigt, var bakis hela dagen igår! Hade ont i huvudet, mådde illa och var hur trött som helst, kände mig som en degklump. Mystiskt som sagt.
Nu ska jag påbörja resan mot sängen. Godnatt.
onsdag 9 januari 2008
Hmm...
...jag misslyckades på en gång! :-o
Måste ta tag i det här alltså...
Har inte sovit på tre nätter och det håller på att driva mig till vansinne. Jag är så trött så jag stupar snart och ändå kan jag inte somna när jag lägger mig i sängen! När jag lägger huvudet på kudden är det som att någon slår på en knapp och hjärnan drar igång och maler runt med tankar om bröllop, kläder, pengar, jobb, pengar, saker som ska göras, pengar, bröllop, pengar, bröllop... Efter ett tag drar magen igång och snurrar runt för att den blir så stressad av att hjärnan maler på och som grädde på moset börjar hjärtat rusa eftersom kroppen springer ett psykiskt marathon! Bah! LÅT MIG SOVA!
Måste ta tag i det här alltså...
Har inte sovit på tre nätter och det håller på att driva mig till vansinne. Jag är så trött så jag stupar snart och ändå kan jag inte somna när jag lägger mig i sängen! När jag lägger huvudet på kudden är det som att någon slår på en knapp och hjärnan drar igång och maler runt med tankar om bröllop, kläder, pengar, jobb, pengar, saker som ska göras, pengar, bröllop, pengar, bröllop... Efter ett tag drar magen igång och snurrar runt för att den blir så stressad av att hjärnan maler på och som grädde på moset börjar hjärtat rusa eftersom kroppen springer ett psykiskt marathon! Bah! LÅT MIG SOVA!
tisdag 1 januari 2008
Nyårslöfte
Mitt nyårslöfte för i år är att uppdatera den här bloggen minst en gång i veckan, vi får väl se hur länge jag håller det ;-)
Årets första dag...
...och det snöar här i Södertälje. I vanliga fall hade jag varit riktigt tillfreds med att ligga här i sängen och se snön yra utomhus, men när man vet att den försvinner i samma sekund som den lägger sig på marken, ja då känns det faktiskt lite meningslöst. Eller hur?
Hur som helst, nu är det ju ett nytt år och då ska man väl på något smart vis sammanfatta det gångna året, så det tänkte jag ägna det här inlägget åt. Tyvärr är mycket av året ganska luddigt av någon anledning, allt liksom flyter ihop till en obestämbar månadsmassa, men jag ska göra mitt bästa.
Januari: Kanske en av årets bästa månader - jag och älsklingen förlovade oss den 20e! När Lasse hade planerat en heldag med revy och middag hade jag mina misstankar, men man kan ju ha fel förstås (vilket jag inte hade visade det sig ;-)). Vi började alltså dagen på den årliga Nyårsrevyn som får en att skratta så att tårarna sprutar. Den här gången förstod jag bondskan bättre också, så det var inte mycket som gick mig förbi. Efter det gick vi på Balzac och avnjöt en riktigt god middag med chokladpannacotta till efterrätt (godaste jag nånsin ätit) och då, till efterrätten, drog herrn fram min fina diamantring och frågade om jag ville gifta mig med honom! Svaret blev självklart ja och vi gick hem och firade med mousserande vin och mms till nära och kära.
Februari: Tror inte det hände så mycket den här månaden, förutom att jag gick över på månadslön och fick således dubbellön (timlön eftersläpande och månadslön i förskott), vilket ledde till att vi kunde dra igång vårt bröllopssparande på riktigt. Just det, jag lyckades köra in i en bil också och eftersom jag var/är under 25 så fick vi betala en 1000lapp extra. Surt sa räven, speciellt eftersom det inte fanns en chans för mig att göra nånting annorlunda.
Mars: Den här bloggen föddes. Det var också månaden då sambon skickade in en ansökan till Scania och en till Ericsson, för att kanske ta oss söderut i landet. Om han lyckades fick vi veta månaden efter...
April: Och han fick jobbet på Scania! Antagligen hade han fått jobbet på Ericsson också, men de var så långsamma så vi bestämde oss helt enkelt för att bli Sötäljebor (ja, man säger faktiskt Sötälje!). Beskedet kom (till mig i alla fall) på bussen ner till mormor, där vi skulle fira påsk. Det var en blåsig färd vill jag minnas, Höga Kusten-bron stängdes av och bussar, bilar och lastbilar vinglade fram längs med E4an. Väl i Sundsvall blev vi underrättade om att tågen söderut var inställda pga nedfallna träd, tur för oss då att vi skulle åka inåt landet istället.
Jag började leta efter jobb också, och fick ganska snart till 3 intervjuer.
Maj: Var en jäktig månad. Mycket skulle ordnas innan vi kunde lämna schtaaan. Lägenheten skulle säljas, jobb fixas, nytt boende köpas. Men vi klarade av allt och lite till - lägenheten packades ihop och skickades iväg med en lastbil, vi sov hos svärföräldrarna (mina svärföräldrar alltså) i några nätter och sen packade vi in oss och katterna i bilen och styrde kosan söderut. Ingen rolig färd vill jag lova, men fram kom vi. Tur att vi fick sova på Saras soffa på vägen :-)
Juni: Första dagen i månaden skrev vi så kontrakt på vår lägenhet och fick nycklarna. Med oss hade vi bara katterna, kläder och ett par madrasser samt sovsäckar, så vi fick ge oss ut på stan på en gång för att åtminstone införskaffa lite mat, handdukar och köksredskap (gafflar, knivar, tallrikar osv). Var rätt mysigt att campa på golvet i vårt nya vardagsrum, även om katterna inte tycktes vara lika nöjda med situationen. Dagen efter kom dock resten av alla våra saker, och helt plötsligt hade vi för mycket grejer istället. Den tredje dagen åkte Lasse tillbaka till Skellefteå för att jobba sina sista dagar där och under veckan som gick såg jag till att få mig ett jobb - på Kidde Sweden AB inne i Stockholm. Jag började där den 11e och trivdes som fisken i vattnet. Resten av månaden ägnade vi åt att lära känna stan lite mer, inreda lägenheten och fira både midsommar och Lasses 28årsdag. Midsommarvädret var som vanligt uselt, men vad gör det när man har nyinköpta utemöbler på världens största och finaste balkong? :-)
Månaden innehöll dessutom många besök på IKEA och många besök av mamma och Magnus vill jag minnas.
Juli: För första gången i mitt liv hade jag två veckors SEMESTER - inte arbetslöshet eller sommarlov alltså. Ganska käckt faktiskt och vi hade fullt upp hela tiden. Först flyttade vi sängar mellan Sötälje och Edsbro, sen kom herrns föräldrar och vi var iväg på en del utflykter och till sist fick vi besök av herrns bror, vilket avslutades med en dag på Gröna Lund tillsammans med Sara. Mycket trevligt må jag säga.
Den tiden av månaden som jag spenderade på jobbet var det DÖTT. Ingenting att göra 7,5 timmar om dagen.
Hmm, just det, jag fick reda på att jag har fått en ny kusin också (6-7-8 månader senare...).
Augusti: Är ju per automatik min favoritmånad, eftersom jag fyller år då ;-) Även i år var det en angenäm dag med lite shopping tillsammans med mamma och senare middag och tårta med Lasse, mamma, Magnus, Katarzyna, Nicke och Emilia (förstås!). Så otroligt mysigt att ha alla så nära så att de kunde komma till oss den dagen :-) Senare samma vecka blev jag bortrövad av älsklingen. Han kom och hämtade mig med bilen vid stationen och sen styrde han kosan söderut - till Norrköping! Där bodde vi på hotell, åt god mat och var på The Arks avslutningskonsert för sommarturnén. Mycket uppskattat!
Resten av månaden var det jobb, jobb och jobb - upp 5.30 och i säng 22.30.
September: Hände det nog inte så mycket... Fick höra lite klagomål på omvägar på jobbet och blev otroligt frustrerad, men bet ihop och fortsatte jobba på. Just det, vi var på inflyttningsfest hos Sara också, det var otroligt roligt!
Oktober: Ännu en månad då det nog inte hände så mycket... Jag började söka nytt jobb eftersom jag ville slippa pendlingen in till Stockholm, men fick inget napp. Vi var hem till mamma på All Helgona-middag tillsammans med familjen Tarantino. Mycket trevligt.
November: Födelsedagarnas månad - både mamma och Katarzyna blev ett år yngre (?) och den senare ställde till med en riktigt rolig fest med otroligt underhållande lekar och dylikt. God mat också, men så brukar det bli lyckat när man bjuder på älgkött. Förresten visade det sig också att jag inte alls kände Katarzyna så bra som jag kanske trodde att jag gjorde, så vi ska minsann ta en snackkväll nån gång i vår eller så. Skamligt.
November var också månaden då jag på allvar började söka nytt jobb då det bestämdes att min provanställning inte skulle gå över i en tillsvidareanställning.
December: Alltid en trevlig månad, men bristen på snö höll mig under isen för det mesta. Regn, dis och rusk är inte direkt uppiggande. I början av månaden tog jag mig ut till Saltsjöbaden och julkortspysslade tillsammans med Mia, hennes mamma och en väninna och tillställningen var mycket trevlig och underhållande. Efter den kvällen kan jag benämna mig själv scrapoholic, jag kan helt enkelt inte sluta tänka på scrapbooking!
Annars är ju december en månad av pyssel hemma, så även här. Det ska pyntas, städas och bakas och skinkan ska griljeras. Jag jobbade också min sista dag på Kidde och hann vara arbetslös i 4 dagar innan jag fick jobb igen - denna gång på Volkswagen Finans, dit jag är uthyrd från Proffice. Fredagen innan jul åkte Lasse till Skellefteå och kvar blev jag och katterna. Dagen innan julafton kom mamma och Magnus och julaftonskvällen firades på Berns Asian inne i Stockholm. Udda men trevligt. Saknaden efter älsklingen var hemsk och när han kom hem på fredagen efter jul var lyckan enorm! Årets sista helg har vi spenderat i hemmet till största del, med sena kvällar och långa sovmorgnar. En hockeymatch och julshopping hann vi med också och på årets sista dag blev det en riktig brakmiddag med efterföljande mini-julafton. Fyrverkerierna vid 12slaget var inte av denna värld!
December var också månaden då saknaden efter Skellefteå började växa sig ordentligt stark, både för mig och sambon. Ett underbart hus kom ut på marknaden och vi var båda överens om att vi hade köpt det om vi bott kvar däruppe. Tänk att det ska vara så svårt att vilja vara på två ställen samtidigt.
Ja, det var väl en "kort" resumé av året som gått. Har säkert glömt hälften, men i stora drag var året såhär i alla fall. Ett bra år sammantaget, med både upp- och nergångar.
Nu ska jag börja bege mig mot sängen, misstänker att jag ändå inte kommer att landa där förrän om en timme eller så.
Gott Nytt 2008 allihop!
Hur som helst, nu är det ju ett nytt år och då ska man väl på något smart vis sammanfatta det gångna året, så det tänkte jag ägna det här inlägget åt. Tyvärr är mycket av året ganska luddigt av någon anledning, allt liksom flyter ihop till en obestämbar månadsmassa, men jag ska göra mitt bästa.
Januari: Kanske en av årets bästa månader - jag och älsklingen förlovade oss den 20e! När Lasse hade planerat en heldag med revy och middag hade jag mina misstankar, men man kan ju ha fel förstås (vilket jag inte hade visade det sig ;-)). Vi började alltså dagen på den årliga Nyårsrevyn som får en att skratta så att tårarna sprutar. Den här gången förstod jag bondskan bättre också, så det var inte mycket som gick mig förbi. Efter det gick vi på Balzac och avnjöt en riktigt god middag med chokladpannacotta till efterrätt (godaste jag nånsin ätit) och då, till efterrätten, drog herrn fram min fina diamantring och frågade om jag ville gifta mig med honom! Svaret blev självklart ja och vi gick hem och firade med mousserande vin och mms till nära och kära.
Februari: Tror inte det hände så mycket den här månaden, förutom att jag gick över på månadslön och fick således dubbellön (timlön eftersläpande och månadslön i förskott), vilket ledde till att vi kunde dra igång vårt bröllopssparande på riktigt. Just det, jag lyckades köra in i en bil också och eftersom jag var/är under 25 så fick vi betala en 1000lapp extra. Surt sa räven, speciellt eftersom det inte fanns en chans för mig att göra nånting annorlunda.
Mars: Den här bloggen föddes. Det var också månaden då sambon skickade in en ansökan till Scania och en till Ericsson, för att kanske ta oss söderut i landet. Om han lyckades fick vi veta månaden efter...
April: Och han fick jobbet på Scania! Antagligen hade han fått jobbet på Ericsson också, men de var så långsamma så vi bestämde oss helt enkelt för att bli Sötäljebor (ja, man säger faktiskt Sötälje!). Beskedet kom (till mig i alla fall) på bussen ner till mormor, där vi skulle fira påsk. Det var en blåsig färd vill jag minnas, Höga Kusten-bron stängdes av och bussar, bilar och lastbilar vinglade fram längs med E4an. Väl i Sundsvall blev vi underrättade om att tågen söderut var inställda pga nedfallna träd, tur för oss då att vi skulle åka inåt landet istället.
Jag började leta efter jobb också, och fick ganska snart till 3 intervjuer.
Maj: Var en jäktig månad. Mycket skulle ordnas innan vi kunde lämna schtaaan. Lägenheten skulle säljas, jobb fixas, nytt boende köpas. Men vi klarade av allt och lite till - lägenheten packades ihop och skickades iväg med en lastbil, vi sov hos svärföräldrarna (mina svärföräldrar alltså) i några nätter och sen packade vi in oss och katterna i bilen och styrde kosan söderut. Ingen rolig färd vill jag lova, men fram kom vi. Tur att vi fick sova på Saras soffa på vägen :-)
Juni: Första dagen i månaden skrev vi så kontrakt på vår lägenhet och fick nycklarna. Med oss hade vi bara katterna, kläder och ett par madrasser samt sovsäckar, så vi fick ge oss ut på stan på en gång för att åtminstone införskaffa lite mat, handdukar och köksredskap (gafflar, knivar, tallrikar osv). Var rätt mysigt att campa på golvet i vårt nya vardagsrum, även om katterna inte tycktes vara lika nöjda med situationen. Dagen efter kom dock resten av alla våra saker, och helt plötsligt hade vi för mycket grejer istället. Den tredje dagen åkte Lasse tillbaka till Skellefteå för att jobba sina sista dagar där och under veckan som gick såg jag till att få mig ett jobb - på Kidde Sweden AB inne i Stockholm. Jag började där den 11e och trivdes som fisken i vattnet. Resten av månaden ägnade vi åt att lära känna stan lite mer, inreda lägenheten och fira både midsommar och Lasses 28årsdag. Midsommarvädret var som vanligt uselt, men vad gör det när man har nyinköpta utemöbler på världens största och finaste balkong? :-)
Månaden innehöll dessutom många besök på IKEA och många besök av mamma och Magnus vill jag minnas.
Juli: För första gången i mitt liv hade jag två veckors SEMESTER - inte arbetslöshet eller sommarlov alltså. Ganska käckt faktiskt och vi hade fullt upp hela tiden. Först flyttade vi sängar mellan Sötälje och Edsbro, sen kom herrns föräldrar och vi var iväg på en del utflykter och till sist fick vi besök av herrns bror, vilket avslutades med en dag på Gröna Lund tillsammans med Sara. Mycket trevligt må jag säga.
Den tiden av månaden som jag spenderade på jobbet var det DÖTT. Ingenting att göra 7,5 timmar om dagen.
Hmm, just det, jag fick reda på att jag har fått en ny kusin också (6-7-8 månader senare...).
Augusti: Är ju per automatik min favoritmånad, eftersom jag fyller år då ;-) Även i år var det en angenäm dag med lite shopping tillsammans med mamma och senare middag och tårta med Lasse, mamma, Magnus, Katarzyna, Nicke och Emilia (förstås!). Så otroligt mysigt att ha alla så nära så att de kunde komma till oss den dagen :-) Senare samma vecka blev jag bortrövad av älsklingen. Han kom och hämtade mig med bilen vid stationen och sen styrde han kosan söderut - till Norrköping! Där bodde vi på hotell, åt god mat och var på The Arks avslutningskonsert för sommarturnén. Mycket uppskattat!
Resten av månaden var det jobb, jobb och jobb - upp 5.30 och i säng 22.30.
September: Hände det nog inte så mycket... Fick höra lite klagomål på omvägar på jobbet och blev otroligt frustrerad, men bet ihop och fortsatte jobba på. Just det, vi var på inflyttningsfest hos Sara också, det var otroligt roligt!
Oktober: Ännu en månad då det nog inte hände så mycket... Jag började söka nytt jobb eftersom jag ville slippa pendlingen in till Stockholm, men fick inget napp. Vi var hem till mamma på All Helgona-middag tillsammans med familjen Tarantino. Mycket trevligt.
November: Födelsedagarnas månad - både mamma och Katarzyna blev ett år yngre (?) och den senare ställde till med en riktigt rolig fest med otroligt underhållande lekar och dylikt. God mat också, men så brukar det bli lyckat när man bjuder på älgkött. Förresten visade det sig också att jag inte alls kände Katarzyna så bra som jag kanske trodde att jag gjorde, så vi ska minsann ta en snackkväll nån gång i vår eller så. Skamligt.
November var också månaden då jag på allvar började söka nytt jobb då det bestämdes att min provanställning inte skulle gå över i en tillsvidareanställning.
December: Alltid en trevlig månad, men bristen på snö höll mig under isen för det mesta. Regn, dis och rusk är inte direkt uppiggande. I början av månaden tog jag mig ut till Saltsjöbaden och julkortspysslade tillsammans med Mia, hennes mamma och en väninna och tillställningen var mycket trevlig och underhållande. Efter den kvällen kan jag benämna mig själv scrapoholic, jag kan helt enkelt inte sluta tänka på scrapbooking!
Annars är ju december en månad av pyssel hemma, så även här. Det ska pyntas, städas och bakas och skinkan ska griljeras. Jag jobbade också min sista dag på Kidde och hann vara arbetslös i 4 dagar innan jag fick jobb igen - denna gång på Volkswagen Finans, dit jag är uthyrd från Proffice. Fredagen innan jul åkte Lasse till Skellefteå och kvar blev jag och katterna. Dagen innan julafton kom mamma och Magnus och julaftonskvällen firades på Berns Asian inne i Stockholm. Udda men trevligt. Saknaden efter älsklingen var hemsk och när han kom hem på fredagen efter jul var lyckan enorm! Årets sista helg har vi spenderat i hemmet till största del, med sena kvällar och långa sovmorgnar. En hockeymatch och julshopping hann vi med också och på årets sista dag blev det en riktig brakmiddag med efterföljande mini-julafton. Fyrverkerierna vid 12slaget var inte av denna värld!
December var också månaden då saknaden efter Skellefteå började växa sig ordentligt stark, både för mig och sambon. Ett underbart hus kom ut på marknaden och vi var båda överens om att vi hade köpt det om vi bott kvar däruppe. Tänk att det ska vara så svårt att vilja vara på två ställen samtidigt.
Ja, det var väl en "kort" resumé av året som gått. Har säkert glömt hälften, men i stora drag var året såhär i alla fall. Ett bra år sammantaget, med både upp- och nergångar.
Nu ska jag börja bege mig mot sängen, misstänker att jag ändå inte kommer att landa där förrän om en timme eller så.
Gott Nytt 2008 allihop!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)