Min pappa suger.

Hårt. På riktigt. Han verkar dock helt omedveten om sina egna tillkortakommanden som far och jag är alldeles för väluppfostrad (feg?) för att berätta om dem för honom. Egentligen borde jag bara lyfta på telefonluren, slå hans nummer och börja skrika i örat på honom så fort han svarar. Det förtjänar han. Vilken man som helst som HAR tre barn men bara KOMMER IHÅG två av dem skulle förtjäna det. Och mer. Typ att ruttna på något hett ställe nånstans.

Under de senaste åtta åren har hans hjärna (dvs det tomma utrymmet innanför pannbenet på honom) förundrat mig många gånger. Det började med att min farmor fick inte mindre än tre (3!) hjärnblödningar och hamnade på sjukhus. Han ringde förstås inte och talade om det förrän efter den tredje, då det var riktigt illa. Ett och ett halvt år senare dog hon.

Efter det har det fötts tre (3!) barn i släkten och varje gång har jag varit helt ovetandes. Först kom lilla Einar, efter en graviditet som tydligen höll på att ta livet av både honom och min faster (vilket jag naturligtvis inte visste om heller) och pappa skrattade bara när min första fråga blev "Har hon varit gravid?!".

Sen kom Miranda (eller om hon heter Meranda, det är fortfarande oklart) som jag fortfarande inte har en aning om hur gammal hon är exakt. Hade jag inte pratat med lillasyster på MSN några veckor (månader?) efter Mirandas födelse så hade jag nog inte ens vetat om henne. Tack för det lillasyster.

Och idag får jag då reda på det senaste tillskottet till släkten - en liten flicka vid namn Elsa som i skrivande stund är ungefär 6 månader. Återigen skulle jag kunna ställa frågan "Har hon varit gravid?!". Jag pratade med pappa i april senast, och om Elsa är 6 månader nu borde hon alltså ha funnits till då, men fick jag veta nånting? Nej.

Min pappa i ett nötskal. Tack pappa, du är verkligen toppen!
Fler skumma historier finns, men de orkar jag inte dra nu. Jag är tillräckligt bitter ändå, men med all rätt enligt mig själv.

Varje barn, oavsett ålder, har rätt till en far som bryr sig och som älskar sitt barn. Jag har inte det. Som tur är så har jag mamma och Magnus. Ni är bäst. Det räcker långt.

Nog med ältande.

Odd-looking girl

Min hatkärlek till frisörer continues, idag var det dags för ett välbehövligt besök hos en sådan. Hon var verkligen jätteduktig och jag kunde höra och känna att hon verkligen förstod vart jag vill komma med håret, men hon förklarade också att det kan ta ett par besök innan jag har nått dit. Till att börja med dömde hon ut min gamla frisör eftersom hon klippt upp så hårt att jag knappt hade något hår kvar nedanför örsnibbarna - trots att håret egentligen nådde en bra bit nedanför axeln. Nu ska hon reparera det genom att låta längderna växa ut lite samtidigt som hon tog lite på längsta längden, så att jag får tjockare och fylligare hår igen. Men det kan ta ett par besök som sagt och nu HAR JAG INGET HÅR KVAR, som vanligt efter ett frissbesök :-(
Hur som helst, det här blev resultatet (och eftersom det är VARMT idag och vi har varit och solat och badat så är jag osminkad och ser kanske inte jättepigg ut):

Lek med kameran

Vi tog oss en långpromenad i stan igår och med oss hade vi kameran. Till en början hade jag tänkt ta lite bilder på stan och så, men det slutade med att det blev rena fotosessionen av mig. Det krävs ju en hel del bilder på mig för att nån av dem ska bli bra :-P
Här är i alla fall en del av resultatet:


Skumma bilder, helt klart! ;-)

Love it!

Jag bara älskar att bo så nära min familj igen! Lättheten i att kunna ta pendeln/bilen till Norrviken och träffa min lilla gosunge Emilia när som helst. Eller att sitta och samtala med mamma och/eller Katarzyna en regnig dag utan att behöva planera det flera veckor i förväg. I just love it!

Helgen var just en sån helg. Vi skjutsade mamma och Magnus till Tumba i lördags och åkte sen till Norrviken för lite quality time med familjen Tarantino. När vi kom dit blev jag välkomnad med en stooor kram av Emilia, som hängde sig fast runt halsen på mig. Sen satte vi oss ner och åt Nickes specialare (mums!) till varmrätt och cheesecake (mera mums!) och pratade en hel massa. Jag och Katarzyna hann avhandla bröllop, barnafödande, jobb och en massa mer. Jag och Lasse fick se bilderna från Polen också, kändes väldigt tråkigt att vi inte kunde vara med och se allt det där live, tråkigare än vad jag trodde det skulle kännas. Men men, vi har ju haft fullt upp på hemmaplan ändå.
Hur som helst - vi hade en jättemysig eftermiddag/kväll, som faktiskt hann bli natt innan vi tog oss därifrån!

Söndagen spenderades med mamma och Magnus - eller jag spenderade dagen med mamma och Lasse spenderade dagen med Magnus. Jag och mamma pratade och pratade och pratade (eller det kanske var mest jag som pratade förresten?) och det gjorde riktigt gott i hjärtat och i mitt snurriga huvud. Sydde gardiner gjorde vi också. Så nu har jag sytt min första gardin! Tror jag ska bli syproffs, det var ju riktigt roligt faktiskt. Synd bara att jag inte kan hitta någon sykurs hemma i Södertälje... Oh well, jag kan öva den här veckan medans jag har symaskinen.
Medans vi sydde gardiner så roade sig herrarna med att spela Xbox, och man undrar ju om de nånsin kommer att växa upp? Med jämna mellanrum kunde man höra "Skjut honom!" eller "Ta planet!" eller "Akta!" med mer inlevelse än en 10åring.

Slutsats: En mycket trevlig och mysig helg med människorna jag älskar mest!

Allt jag kan säga är: It's good to be home.

Lite låg

Känner mig lite låg, inte sådär pigg och glad som man borde vara när det är sommar, man har fast jobb, en fin lägenhet, en underbar sambo och söta katter. Vet inte vad det beror på. Eller, jag känner mig riktigt missnöjd med mig själv, så det är klart att det är det deppigheten beror på.
Känner mig tjock.
Ful.
Håret ligger fel hela tiden.
Jag har inga snygga kläder, eller åtminstone alldeles för lite snygga kläder.
Samma sak med skorna.
Jag är 22 år och har ingen som helst aning om vad jag vill med livet.
Men det är nog det sista som är jobbigast - att inte veta vad jag vill med livet.
Alla andra verkar ha en plan för livet, är självsäkra, snygga, har perfekt hår och en snygg, välmatchad garderob.
Jag då?

Lugnt, lugnare, lugnast.

Ja här händer inte mycket vill jag lova! Förra veckan var det sån full rulle här på jobbet att man knappt hann andas, men nu är faktureringsperioden och halvårsredovisningen över, så nu är det lugnt, lugnare, lugnast. Hade att göra på förmiddagen, men efter lunch har jag mest suttit och surfat runt och gjort lite småpyssel som blivit liggande. Inte för att jag klagar, det är rätt skönt som omväxling från förra veckan :-)

Hade en mycket trevlig kväll hemma hos Sara i lördags! Vi åt tacos, drack vin (tjejerna i alla fall, herrarna skulle köra bil ;-)), pratade, skrattade och spelade spel. Som väntat så fick vi tjejer sista ordet, dock fick vi spö av grabbarna två gånger i När & Fjärran. Fast det är klart, hur svårt är det att vinna när man får frågor som ”I vilket land är Stockholm huvudstad?”!? Nåja, det var som sagt väldigt trevligt ändå, det måste det ha varit med tanke på att vi inte kom hem till Södertälje förrän 02.30 :-)

Igår var det städning som gällde och städat blev det, så städat det nu kan bli innan vi har fått upp alla lådor och så. Vid 15-tiden kom hela familjen förbi på sin väg hem från Polen, det var jätteroligt! Vi käkade sushi och pizza (inte ihop utan en del ville ha sushi och andra pizza) och var iväg och tittade på kyrkan och den lokal vi hoppas mest på. Alla tyckte det var jättefint därute :-)

Jobba en halvtimme till nu, sen får jag ta tåget hem!

Ciao!