Hårt. På riktigt. Han verkar dock helt omedveten om sina egna tillkortakommanden som far och jag är alldeles för väluppfostrad (feg?) för att berätta om dem för honom. Egentligen borde jag bara lyfta på telefonluren, slå hans nummer och börja skrika i örat på honom så fort han svarar. Det förtjänar han. Vilken man som helst som HAR tre barn men bara KOMMER IHÅG två av dem skulle förtjäna det. Och mer. Typ att ruttna på något hett ställe nånstans.
Under de senaste åtta åren har hans hjärna (dvs det tomma utrymmet innanför pannbenet på honom) förundrat mig många gånger. Det började med att min farmor fick inte mindre än tre (3!) hjärnblödningar och hamnade på sjukhus. Han ringde förstås inte och talade om det förrän efter den tredje, då det var riktigt illa. Ett och ett halvt år senare dog hon.
Efter det har det fötts tre (3!) barn i släkten och varje gång har jag varit helt ovetandes. Först kom lilla Einar, efter en graviditet som tydligen höll på att ta livet av både honom och min faster (vilket jag naturligtvis inte visste om heller) och pappa skrattade bara när min första fråga blev "Har hon varit gravid?!".
Sen kom Miranda (eller om hon heter Meranda, det är fortfarande oklart) som jag fortfarande inte har en aning om hur gammal hon är exakt. Hade jag inte pratat med lillasyster på MSN några veckor (månader?) efter Mirandas födelse så hade jag nog inte ens vetat om henne. Tack för det lillasyster.
Och idag får jag då reda på det senaste tillskottet till släkten - en liten flicka vid namn Elsa som i skrivande stund är ungefär 6 månader. Återigen skulle jag kunna ställa frågan "Har hon varit gravid?!". Jag pratade med pappa i april senast, och om Elsa är 6 månader nu borde hon alltså ha funnits till då, men fick jag veta nånting? Nej.
Min pappa i ett nötskal. Tack pappa, du är verkligen toppen!
Fler skumma historier finns, men de orkar jag inte dra nu. Jag är tillräckligt bitter ändå, men med all rätt enligt mig själv.
Varje barn, oavsett ålder, har rätt till en far som bryr sig och som älskar sitt barn. Jag har inte det. Som tur är så har jag mamma och Magnus. Ni är bäst. Det räcker långt.
Nog med ältande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Heja heja!! Å vi tycker du är bäst.
M&M
Å jag tycker också att du är bäst. Det är sorgligt att din pappa är ett ******** men tur är att du har din mamma å magnus och alla andra på din mors sida som älskar dig - och dina småsyskon.. för oavsett hur ****** din pappa är så håll i dina syskon.
Puss på dig habibi!
vad jag letade efter, tack
Skicka en kommentar