Mysig dag i Stockholm

Idag åkte jag och älsklingen in till stora staden för att shoppa och uträtta lite bröllopsärenden och sen möta upp Lotta och Jonas för en god middag på fyr man hand. Så efter att ha jagat runt på stan och köpt skor för sammanlagt 1600kr, fixat med min vigselring och letat papper till festprogrammen som en dåre mötte vi upp Lindberg och Melander på NK och gick sen vidare till Gallerian där vi fönstershoppade lite.
När vi sen skulle bege oss mot Friday's i Kungsan hade det börjat regna - och vem hade paraply med sig en så skön dag? Inte vi i alla fall, så det blev till att springa. Väl inne på restaurangen visade det sig att det var 2 timmars väntetid om man ville ha ett bord, fat chance! Klockan var trots allt 16.00 och vi var HUNGRIGA. Nej, vi drog vidare till Friday's vid Stureplan istället (via en dyyyr butik där Lotta panikköpte ett paraply för närmare 300kr ;-)), där behövde vi bara vänta i 5 minuter på ett bord - alldeles lagom för att hinna beställa en varsin drink :-)
Massor med mat och snack senare var klockan helt plötsligt 21 och vi hade alltså suttit där i 5 timmar utan att märka nånting i princip. Så går det när man har trevligt och trevligt har vi alltid med Lindberg och Melander :-)
Hur som haver så kändes det då som att det var dags att börja ta sig hemåt, så vi bröt upp - även om det var lika svårt som vanligt - och tog pendeltåget hem.

Mmm, härlig dag!

Att vara mamma för ett dygn

Igår kom världens sötaste Ia hit för att umgås lite med kusinen, Lasse och kissarna förstås. Hon och Nicke kom vid 10-tiden och vi fikade lite, gick igenom lite rutiner och sånt och sen lämnade han henne här. Trodde hon skulle bli jätteledsen när han sa hejdå, men nej då, hon svarade bara "Hejdå pappa" och vände sin uppmärksamhet mot Tyson - "Jättemjuk kisse" :-)
Dagen rullade på bra, vi var ute och lekte i sandlådan, red på en elefant i lekparken, käkade lunch och sov en stund - både jag och Ia. Det första hon sa när hon vaknade var "Fanten" och pekade mot lekparken, så den var tydligen väldigt rolig :-)
På eftermiddagen lekte vi, både med leksaker och kissar (kisse egentligen, Isadora låg gömd under sängen) och sen lagade Lasse korvstroganoff åt oss alla, mycket populärt. Filmmys med frukt blev det sen, Hitta Nemo visades på vår TV.
Vid 20-tiden var det dags för nattning och det gick förvånansvärt bra, fick bara se till att sitta i sovrummet tillsammans med Ia tills hon somnade, men det förstår jag med tanke på att det var ett helt nytt ställe att sova på. När vi sen skulle sova så satte "mammaradarn" igång och så fort hon rörde på sig vaknade jag och lyssnade. Blev inte mycket sömn kan jag lova. Fanns i och för sig fler orsaker till det...

...för kl. 04.55 imorse bestämde sig Ia för att hon sovit klart - "Ia inte sova mera!" - och trots att jag tog med mig henne och la oss i bäddsoffan och jag lirkade och gav välling osv så gick det verkligen inte att få barnet att sova längre. 06.30 gav jag upp och satte henne framför TVn och Barnkanalen. Tack gode Gud för barnprogram - för inte 17 fick man någon hjälp av karln i huset! Kl. 07.15 fick jag nog och tog med mig Ia in i sovrummet och sa åt henne att väcka Lasse - får inte jag sova så ska inte han göra det heller ;-)
Vid 10-tiden började vi göra oss i ordning för att gå upp till Torekällberget så att Ia kunde kolla på alla djuren medans jag fick chans att njuta lite av solen. Det var en hit! Dock blev det lite jobbigt när hon vill klättra in till alla djuren, för att inte tala om när hon satte av efter tuppen. Efter lite fika i solen började vi gå hemåt och Ia gick faktiskt nästan hela vägen själv, men då åt hon som en häst och sov som en klubbad säl också när vi kom hem. Fick till slut väcka henne lite försiktigt eftersom vi skulle åka och lämna av henne hemma i Norrviken.

Väl i Norrviken blev det både fika och käk, och bröllopsprat. Och prat om hur det hade gått för oss och Ia förstås :-)

Sammanfattningsvis: Det är så mysigt att kunna låna Ia då och då, men det är också skönt att kunna lämna tillbaka henne så man får chans att ta igen förlorad sömn ;-)

15 år.

Grabbarna har hållit ihop i 15 år på söndag. I 15 års tid har de alltså skapat ljuv musik tillsammans och rest jorden runt för att sprida den till såna som mig, som Sara, som alla som var på Hovet igårkväll.

Jag var alltså 9 år när Backstreet Boys bildades, lyckligt ovetandes om vad dessa killar, numera män, skulle ställa till med i världen - i min värld. Två år senare började livet kretsa runt dem men först nu, vid 24 års ålder, inser jag hur mycket de verkligen påverkat mig.

Jag är snart 24 år, jag ska gifta mig i sommar och får väl anse mig vara i alla fall hyfsat vuxen - men jag var INTE vuxen igår. Jag var mitt Backstreet Boys-jag. I himlen, med gudarna i min värld. Jag hade banne mig kunnat slänga mig på scenen och bönat och bett en av Boysen att gifta sig med mig.

Pinsamt? Möjligtvis för en oinvigd, men inte för någon som - liksom jag - varit med från början och som vet vad det här handlar om.

Ren och skär kärlek. Till deras musik och det de står för.

Miss you Kev!

Lycka

Lycka är att gå på en BSB-konsert.

Fortfarande.