15 år.

Grabbarna har hållit ihop i 15 år på söndag. I 15 års tid har de alltså skapat ljuv musik tillsammans och rest jorden runt för att sprida den till såna som mig, som Sara, som alla som var på Hovet igårkväll.

Jag var alltså 9 år när Backstreet Boys bildades, lyckligt ovetandes om vad dessa killar, numera män, skulle ställa till med i världen - i min värld. Två år senare började livet kretsa runt dem men först nu, vid 24 års ålder, inser jag hur mycket de verkligen påverkat mig.

Jag är snart 24 år, jag ska gifta mig i sommar och får väl anse mig vara i alla fall hyfsat vuxen - men jag var INTE vuxen igår. Jag var mitt Backstreet Boys-jag. I himlen, med gudarna i min värld. Jag hade banne mig kunnat slänga mig på scenen och bönat och bett en av Boysen att gifta sig med mig.

Pinsamt? Möjligtvis för en oinvigd, men inte för någon som - liksom jag - varit med från början och som vet vad det här handlar om.

Ren och skär kärlek. Till deras musik och det de står för.

Miss you Kev!