Känner mig lite låg, inte sådär pigg och glad som man borde vara när det är sommar, man har fast jobb, en fin lägenhet, en underbar sambo och söta katter. Vet inte vad det beror på. Eller, jag känner mig riktigt missnöjd med mig själv, så det är klart att det är det deppigheten beror på.
Känner mig tjock.
Ful.
Håret ligger fel hela tiden.
Jag har inga snygga kläder, eller åtminstone alldeles för lite snygga kläder.
Samma sak med skorna.
Jag är 22 år och har ingen som helst aning om vad jag vill med livet.
Men det är nog det sista som är jobbigast - att inte veta vad jag vill med livet.
Alla andra verkar ha en plan för livet, är självsäkra, snygga, har perfekt hår och en snygg, välmatchad garderob.
Jag då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Alla andra har inte en plan för livet och det är många som inte alls är självsäkra med en perfekt garderob. Det är ju faktiskt inte på det viset, så jag undrar varför man alltid, alltid tänker så själv. Samtidigt, om man är missnöjd med sig själv så måste man ju på nåt sätt åtgärda det. Det är ju bara en själv som vet hur och kan göra det. Det är sommar. Njut! :)
När man är 22 år behöver man inte ha en plan för livet. Du har ju massor med tid på dig att bestämma dig. Du vet vem du älskar och du ska gifta dig nästa sommar. Du har skaffat dig ett bra jobb som ger dig en inkomst att leva på och du har vänner omkring dig. Det är mer än vad många har åstadkommit när de är 22. Du har ju redan samlat en massa "vuxenpoäng" :). Livet är en berg och dalbana, men det är liksom lite charmen oxå. Man hinner inte uppskatta saker om de kommer gratis...
Många kramar/ Systerkasia
Jag känner igen känslan habibi, jag är där själv. Men försök göra som jag (försöker) gör(a) - tänk på något som gör dig glad, vad som helst (dina katter, Emilia..) för en stund känns det i alla fall kanske lite lättare och kan man bara se en glimma av ljus är det snart sommar i sinnet igen.
Vi är många som älskar dig gumms!
Skicka en kommentar