Babbel.

Jösses så roligt jag hade i helgen alltså! Det var länge sen det var ett sådant nöje att festa och det var definitivt länge sen jag skrattade så mycket som jag gjorde i lördags, jag fick kramp i magen mer än en gång. God mat, gott vin och människor som man inte träffat på hur länge som helst och nästan saknat ihjäl sig efter - utan att ens ha insett det själv - det är helt enkelt ett toppenrecept på en utomordentlig fest! Sara borde helt klart ha inflyttningsfest oftare ;-) Tack så jättemycket för helgen gumman, och alla andra underbara människor som var där och gjorde kvällen rolig.
Tur att vi allihop snart ska ses igen, då vi ska på roadtrip till Linköping.

För övrigt så känner jag mig ganska less. Har funderat på det där med livskvalitet och vad som ger livskvalitet. På vissa plan känns det som att min livskvalitet skjutit i höjden sen vi flyttade ner hit eftersom familjen är nära, vännerna är nära, jag har ett jobb som jag trivs med (oftast) osv. Men på andra sätt så känns det verkligen som att livskvaliteten har försämrats efter flytten. Att det känns så beror på pendlingen till största del. Varje morgon när jag vaknar så är min första tanke "Åh vad jag längtar till kvällen, när dagen är över och jag får sova igen". Hur kul är det att starta varje dag så liksom?! Och jag försöker verkligen att låta bli att tänka så, men det går inte. Det bär mig verkligen emot att gå upp, göra mig i ordning och sen färdas en timme till jobbet, jobba och sen färdas en timme hem igen! Och när man väl kommer hem, då är man så trött så man inte orkar göra nånting - dagen är slut! När hinner man leva då? Jag lever bara för helgerna känns det som, och varje söndag har jag just därför världens ångest. Ja resten av helgerna också i och för sig, i och med att jag känner mig begränsad. När jag är ledig vill jag vara hemma och ta det lugnt, pyssla med det som behöver göras osv, men samtidigt så känner jag ju att jag måste vara social på helgerna eftersom jag inte orkar vara det på vardagarna, speciellt nu när jag har så nära till alla som jag har längtat efter att vara social med! Suck... Hur man än gör så har man rumpan bak alltså. I'm a messed up puppy.

Bah, jag orkar inte! Hjälp!